JAg måste skriva lite om det här. Guns n Roses var den första grupp som fick mig att upptäcka hårdrocken. Ok, Bon Jovi hade jag lyssnat till när jag gick på fritids, men det var allt och inget mer. Några år gick och allt som hette hårdrock eller rock över huvudtaget berörde inte mig.
Det började runt `91-92, allt jag lyssnade på var pop och lättsmält radiotrams. Musik var det största intresset jag hade men inte lika viktigt som det skulle komma att bli.
I och med MTV och mer och mer amerikanisering i allt upptäckte jag fler band, riktiga band som spelade riktiga instrument. Nya kompisar förde med sig ny musik som var helt ny för mig. Guns N Roses hade nyligen släppt två plattor: Use Your Illusion 1&2 och det blev en ny era för mig. Jag lyssnade in, läste texterna, köpte fler plattor med Guns.. Snart skulle dock en helt ny våg igen nästan dränka mig.
1991 släpptes en skiva, Nevermind av Nirvana. Singeln undgick väl ingen, inte mig heller,men jag la inget större intresse av den förrän lite senare. Det dök upp fler band Pearl Jam,Alice In Chains, Smashing Pumpkins, Soundgarden, Stone Temple Pilots etc etc mfl mfl... Det skumma var att flera av banden kom från ett och samma ställe, Seattle, USA. PANG! Grunge hade kommit till stan och jag var helt såld. 1992 släpptes ett flertal i mitt tycke än idag, fler skivor som ingen fortfarande kan mäta sig med. Året efter, Nirvana släppte In Utero och tillsammans med Alice In Chains var de mina husgudar. Stämningen och texterna i musiken var mörka och dystra, men sånt passar väl de flesta ungdomar i mellan och övre tonåren. Det kostar att växa upp.
1994 dog Kurt Cobain, allt rasade. Grungen var påväg att dö, men flera av mina favoritband fortsatte släppa skivor... Alice In Chains fanns kvar, det kom lite eftersträvare till grungen, men inget riktigt intressant. Så fortsatte det ett tag, Metallica kom tillbaka, Smashing Pumpkins blev giganter, STP spejsade, alltid något. 2002 dog Layne Staley, sångare i Alice In Chains, skit! ((Min son Abbe 1,5 är döpt efter honom, Abbe Layne Edvard Gustafsson) När jag tittar på årtalen känns det sjukt länge sen... Idag finns ingen rolig musik, jag lutar mig oftast tillbaka på de som spelar fortfarande, Chris Cornell, Velvet Revolver/ Scott Weiland (ny soloplatta i år) etc. Men det är inte riktigt likadant nu... Men idag släpptes Guns N Roses` nya, Chinese Democracy, What?! Det hände verkligen. Jag såg de aldrig live "back in the day", men jag och några kompisar lyckades iaf få se Axl Rose mangla Globen för ett par år sen... det var kul.
Chinese Democracy går väl inte till historien,men det är alltid något att luta sig tillbaka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar