Nattlig vilopuls..

Sen kväll.. igen (23.45). Borde ligga och sova, är som ett lik på morgnarna numera.
Vaknade inatt 01.30 av en rejäl duns, "BOM", lille Abbe som ligger i vår säng ,jämt, låg inte där.
Han hade lyckats (på något fantastiskt sätt) i sömnen kräla och ha sig ovanför mitt huvud och till slut druttat ned i golvet.
Man kastar sig så klart upp och vet långt in i huvudet att han har ramlat ned på golvet (har hänt några gånger tidigare) man hivar upp med benen och tittar ner för att ta upp honom men nyvaken och i becksvart mörker är det svårt att se (ja!). Det är snabba tankar som sprutar runt i huvudet, han är uppenbarligen ledsen, skriker.Man vill plocka upp honom fort men man ser ju inget och man hinner tänka om jag bara tar tag i honom och lyfter upp honom kanske jag lyfter i ett ben och en arm, eller i en arm och i huvudet... Efter en evighet (5 sek) har ögonen fått cat-nightvision och man får upp honom, en napp kommer till undsättning och in i en skrikande mun. Sen är allt bra igen. Han somnar om igen och själv somnar man på några sekunder med en puls på 200,ingen bra vilopuls.
4½ timme senare uppspelas processen igen, när väckarklockan ringer.
Apropå det, god natt.