Lindex - Ingen värld för männen

Har hänt ett flertal gånger när vi varit ute och strosat på stan. Frugan vill bara snabbt "kika in på Lindex".
Suck..stön... okejdå, säger man.
Man går den vanliga rundan, rakt in, ända längst ner i butiken, snabb vädning med barnvagnen.
I vanlig ordning går man förbi några medelålders, ett par äldre och några tonårstjejer. Och det känns alltid som att de tittar på mig, "har inte han gått lite fel?"
Man försöker få sin bättre hälfts uppmärkamhet och viskar "jag går ut och väntar så länge"
men hon hör inte utan är ifärd med att jämföra två bodys eller tröjor som för mig ser helt identiska ut.

När jag kommer ut ur butiken igen, slår det mig att jag inte är där ensam.
Där står vi, 3-4 killar och försöker kika in i butiken för att försöka få en glimt av dem vi väntar på.
Det har hänt mig säkert flera gånger, men det var häromdan det faktiskt slog mig att det såg rätt komiskt ut.

Biblioteks-terrorn !!!

Jag kommer ihåg när jag var liten, ibland var det regelbundet man gick med klassen eller med fritids till biblioteket. Man skulle välja ut en bok eller två att ha att läsa på lästimmen eller vad det nu var.
Man kunde gå runt ett bra tag, utan att ha en aning om vad man letade efter, tittade på bokryggar och gick och fnittrade med kompisarna, när det var dags att gå var man tvungen att bara ta nån fort. Självklart valde man bara ut böcker som hade tuffa och häftiga omslag, helt ovetandes om vad själva boken handlade om. Man fyllde i bibliotekskorten och gick hem med en kasse fylld med tegelstenar.

Dagar gick, veckor.... ett par månader hade till slut gått och man hade fått brev från biblioteket där det stod: Du har inte lämnat tillbaka böckerna du lånade av oss!!!
Den första påminnelsen la man åt sidan, tänkte att det gör jag imorron, böckerna låg ofta kvar i påsen, orörda. När den andra påminnelsen kom blev man nervös. Man vågade inte gå dit och lämna tillbaka böckerna, man skulle säkert få skäll och alla skulle titta på. Kanske, kanske till och med polis eller i alla fall skolrektorn skulle komma dit. Man kanske kunde vänta lite till och biblioteket skulle glömma att jag hade lånat böcker av dom,hoppas hoppas.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det gick sen( såå länge sedan) en del av böckerna kanske jag lämnade i brevlådan när det var stängt (och förvissat mig om att ingen bibliotekarie stod och spanade på mig i smyg). Jag vet att bara för ett par år sen hittade jag en gammal lånebok i en flyttkartong som jag kände igen. Red Fox av Anthony Hyde. Den hade jag lånat för den hade.. ..ett riktigt häftigt omslag. Jag tror den kastades eller gavs bort. Nån som hittar den med texten: Tillhör Jordbro bibliotek, hör av dig.

För nån månad sen lånade jag och min son några barnfilmer till honom, jag lånade själv några böcker (numera går jag dock inte efter omslagen). Dagarna går i ett och det är så mycket jämt och bla bla bla, man lyckas jämt att hitta på en ursäkt till att inte lämna tillbaka det man lånat. När väl sista lånedagen passerat kanske man bara drar sig för att lämna tillbaka dem för man har bara inte lust att hosta upp de där unkna kronorna i förseningsavgift. Självklart lämnar man tillbaka det, bara inte alltid i tid. Just med filmer är det lite känsligare, förseningsavgiften är lite högre på dem. Den här gången drog jag ut på tiden lite mer än vanligt så för några dagar sen öppnade jag ett kuvert från biblioteket där det låg en räkning på 1700 kr.
Tre barnfilmer ....??? Vansinnigt dyrt!
Jag lämnade tillbaka allt dagen efter och klarade mig undan med förseningsavgiften på ett par hundra och nu är allt lungt igen. Det är trots allt mysigt att dra omkring inne i ett bibliotek och kika efter något som är nytt eller annorlunda. Nuförtiden har inte omslagen så jättestor betydelse för mig när jag letar efter böcker men när jag tänker efter så läste jag ju aldrig Red Fox av Anthony Hyde.
Kanske ska jag efter 20 år fejsa mina demoner, leta upp Red Fox, använda mitt fula bibliotekskort och gå hem med den i en kasse, bara för att sen lämna tillbaka den i tid.
Den här gången kanske jag till och med läser den.

Bli en publicerad författare.

Jag skulle vilja rekommendera en sida på nätet där man kan ladda upp sina egna böcker. Det kan vara alla typer av böcker, kokböcker, bilderböcker, almanackor etc. Du laddar upp allt material och bestämmer hur många ex du själv vill köpa, det roliga med allt är att materialet ligger kvar på sidan som en tryckt bok och vem som helst kan köpa just ditt verk.

Jag fick ett ryck för ca 1 år sedan och skrev en novell på ca 40 A4 sidor och ville göra något med den, efter mycket letande på nätet hittade jag www.vulkan.se
Jag är riktigt intresserad av film och litteratur och framför allt i genren skräck/thriller. För att promota min egen lilla "skräck-novell"går det att kika på min här: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=12362.

Allt du behöver göra är att skriva din egna story, NU!

Chinese Democracy, och en tillbaka blick...

JAg måste skriva lite om det här. Guns n Roses var den första grupp som fick mig att upptäcka hårdrocken. Ok, Bon Jovi hade jag lyssnat till när jag gick på fritids, men det var allt och inget mer. Några år gick och allt som hette hårdrock eller rock över huvudtaget berörde inte mig.
Det började runt `91-92, allt jag lyssnade på var pop och lättsmält radiotrams. Musik var det största intresset jag hade men inte lika viktigt som det skulle komma att bli.
I och med MTV och mer och mer amerikanisering i allt upptäckte jag fler band, riktiga band som spelade riktiga instrument. Nya kompisar förde med sig ny musik som var helt ny för mig. Guns N Roses hade nyligen släppt två plattor: Use Your Illusion 1&2 och det blev en ny era för mig. Jag lyssnade in, läste texterna, köpte fler plattor med Guns.. Snart skulle dock en helt ny våg igen nästan dränka mig.
1991 släpptes en skiva, Nevermind av Nirvana. Singeln undgick väl ingen, inte mig heller,men jag la inget större intresse av den förrän lite senare. Det dök upp fler band Pearl Jam,Alice In Chains, Smashing Pumpkins, Soundgarden, Stone Temple Pilots etc etc mfl mfl... Det skumma var att flera av banden kom från ett och samma ställe, Seattle, USA. PANG! Grunge hade kommit till stan och jag var helt såld. 1992 släpptes ett flertal i mitt tycke än idag, fler skivor som ingen fortfarande kan mäta sig med. Året efter, Nirvana släppte In Utero och tillsammans med Alice In Chains var de mina husgudar. Stämningen och texterna i musiken var mörka och dystra, men sånt passar väl de flesta ungdomar i mellan och övre tonåren. Det kostar att växa upp.
1994 dog Kurt Cobain, allt rasade. Grungen var påväg att dö, men flera av mina favoritband fortsatte släppa skivor... Alice In Chains fanns kvar, det kom lite eftersträvare till grungen, men inget riktigt intressant. Så fortsatte det ett tag, Metallica kom tillbaka, Smashing Pumpkins blev giganter, STP spejsade, alltid något. 2002 dog Layne Staley, sångare i Alice In Chains, skit! ((Min son Abbe 1,5 är döpt efter honom, Abbe Layne Edvard Gustafsson) När jag tittar på årtalen känns det sjukt länge sen... Idag finns ingen rolig musik, jag lutar mig oftast tillbaka på de som spelar fortfarande, Chris Cornell, Velvet Revolver/ Scott Weiland (ny soloplatta i år) etc. Men det är inte riktigt likadant nu... Men idag släpptes Guns N Roses` nya, Chinese Democracy, What?! Det hände verkligen. Jag såg de aldrig live "back in the day", men jag och några kompisar lyckades iaf få se Axl Rose mangla Globen för ett par år sen... det var kul.
Chinese Democracy går väl inte till historien,men det är alltid något att luta sig tillbaka på.

Mamma är hundra år

Vi satt och åt mat en dag och småpratade som vi alltid gör, när Sandra frågar Sigge om han vet hur gammal pappa är
- 30 åååår,svarar Sigge snabbt och säkert.
- Och hur gammal är mamma?
Efter lite tänkande slänger han ur sig - 100 åår...
-Nä, svarar mamma
- 60 åår.
Nej, svarar hans mamma.
Efter ett flertal välriktade ledtrådar från sin mamma landar Sigge till slut på - 34!
- Ja, bra, säger mamma. Nu lite gladare.
Men Sigge har redan glömt det..

Ok, det var 119 dagar sen jag startade den här bloggen.........ZZzzzz......
och nu kommer mitt andra inlägg.
Har följt och småkikat lite på andra bloggar och jag har väl undrat över varför man ska blogga.
Och........????
Det har väl hänt en del sen sist, för mycket vardagliga grejer för att fylla i här.
Men något som tar en stor del av min fritid just nu är väl en period av träning. Det blir innebandy ,gym och löpning, som snart skall satsas hårt på då jag är anmäld till Göteborgsvarvet i maj.

Det är ca10 veckor tills jag blir pappa för tredje gången. I mitten på januari ska det ske.